Plötsligt vänder det...

Vilken härlig solig höstdag vi har haft här i Huddinge idag. Brandis jobbar så jag har fått rå om småfolket alldeles själv. Att jobba helg som brandman innebär att man jobbar 24-timmars pass, lägg till resväg så är han är borta från hemmet 26 timmar. Inga problem idag, annat var det för några år sen....

När barnen va yngre planerade jag dessa dagar i minsta detalj. Såg till att alltid ha agendan full, och folk runtomkring mej. Jag bjöd bort oss på middag, spände fast dem i tvillingvagnen och fördrev tiden med promenader och tog dem till inhägnade lekplatser.
Om jag ska va ärlig tyckte jag att det va skitjobbigt att vara själv med dem så länge, vissa gånger gällde det bara att överleva i princip! Hann man duscha va det värsta bonusen.
De drog åt olika håll, vände upp och ner på huset och hittade på hysteriskt många hyss ihop. Ler å Långhalm, Knoll å Tott, Bill å Bull... Jag va lite lätt stressad och svettig, och det va i den här vevan som jag bestämde mej för att börja plugga. Det förklarar ju en del, jag va antagligen inte i mina sinnes fulla bruk då. Skadad av sömnbrist och ångestattacker...

Idag ser livet helt annorlunda ut. Barnen ligger kvar i sängen och myser på morgonen, sexåringen förbereder frukost, de är ute och leker med kompisar flera timmar själva och jag har inga som helst problem med att rodda med både det ena och det tredje samtidigt. Jag har till och med fått en hel del egen tid idag.
Plötsligt händer det liksom...

Men en sak ska ni veta, jag har aldrig, aldrig någonsin ångrat mej...

Nu kollar vi få film och äter lördagsgodis
En fördel med att Brandis jobbar - vi slipper dela med oss


Kommentera inlägget här :