När döden kom till gränden

Det är sorgligt när husdjur dör. Trots att jag va förbered på detta, känns det lite sorgligt att se en fisk ligga och flyta på ytan när man vaknar på morgonen. Ett liv är ändock ett liv...

Det va igår kväll som jag och Måns upptäckte att femman va lite slö. Vi lockade met lite mat, men hen va inte intresserad. Då hämtade vi ett sugrör och gjorde lite bubbelvatten åt hen, en typ av konstgjord andning för fiskar, men det funkade inte heller.

Imorse låg hen alltså och flöt, det är livets gång. När Jocke kom hem från jobbet frågade jag om han kunde tänka sig att ta hand om den. Det va inga problem och han verkade inte bli känslomässigt berörd över huvudtaget. Han va kvar i så kallat "job mood" och hade under natten fått beskåda en död innebrunnen häst.
Han tog rätt på firren, medan jag sjöng "jag går och fiskar..." och sen tog jag ramsan "fem små fiskar simmade i burken..."
Efter det va ceremonin slut....

Snart kommer Månsan hem, och jag måste berätta detta tragiska för honom. Ska jag erkänna för honom att fisken inte fick den anständigaste begravningen man kan tänka sig? Vad säger man?

❤️ Simma lugnt ❤️


Kommentera inlägget här :