ytaodjup

Okej, jag erkänner...

JAG ÄR HELT TAPPAD, FÖRLORAD, VILSE

 

Nu har jag varit ensam hemma i fyra dagar och jag har slarvat bort allt vad rutiner heter. Det är ingen ordning och reda på någonting alls längre. Jag som har svart bälte i organisation och planering, lever på en annan planet numera.

 

Det är ju bekräftat sen tidigare att jag gärna jobbar med kniven mot strupen, att jag gillar att känna puls. Många blir stressade av att se min "to-do-list" men jag har (för det mesta) allt under kontroll. Jag planerar och kan hålla många bollar i luften samtidigt. Studier, samordning, pedagogik, familj, hem, vänner, aktiviteter å sånt.

Jag behöver inte marginaler, marginaler är för fegisar... ;-)

 

Men efter de här dagarna kan vi nog konstatera att familjen är väldigt bra för mej. Det är tydligen umgänget med de tre Rudbusarna som håller mej uppe och igång, de ser till att min hjärna är pigg och aktiverad. Jag hinner liksom inte pausa och reflektera särskilt ofta, jag tutar och kör och känner mej väldigt effektiv.

 

Men nu får jag som sagt erkänna mej besegrad av både latmasken och virrhönan. Jag har absolut ingen annan att ta hand om än mej själv, men det skulle tydligen visa sig vara svårare än något annat. Jag glömmer bort att äta och jag glömmer att gå och lägga mej om kvällarna. Jag glömmer packa iordning väskan och ta fram kläder på kvällen, så på morgonen far jag runt här hemma och stökar och letar efter grejer förtvivlat. Men vad jag framförallt tappar totalt är TIDEN, tipsuppfattningen. Jag fastnar i telefon med kompisar i timmar och lyssnar på podcasts som att det inte fanns någon morgondag. Sånt händer ju aldrig annars med två småbarn i huset, i vanliga fall blir jag ju avbruten efter max tio minuter, så tiden bara rinner ifrån mej nu....

 

Tur att de kommer hem om fyra dagar igen, och hoppas att skadan går att åtgärda snabbt, så att jag kan bli mitt gamla härliga jag igen....