Jag vill bestämt hävda att ålder endast är siffra. Idag har jag fått så många bevis på det.....
Jag är 34 år och har idag skrålat "bä bä vita lamm" X antal gånger i varierad takt och ton, lika entusiastiskt som en skock tvååringar. Efter det jobbade vi med "en riktig jävla schlager" dissekerade den, bröt ner och byggde upp igen. Spelade och pausade på precis samma sätt som jag gjorde i tonåren när jag redigerade mina kassettband med inspelningar från Svensktoppen och Trackslistan.
Högskolan är en spännande plats att befinna sig på...
Min 36-åriga sambo hängde på låset på Blomsterlandet i förmiddags. Eller att säga "hängde på låset" var nog en underdrift, han var där en halvtimme innan de öppnade för att kunna hugga de fräschaste pelargonerna och piggaste lobeliorna. Det är precis samma taktik som han använder sig av när han åker till Ica Kvantum för att veckohandla. Det är han och pensionärerna som armbågar sig fram när affären öppnar.
Fast min tant har hela 22 år kvar till pension...
Å så är det småfolket, fem- och sexåringen. De är ute och ränner på stan likt värsta tonåringarna. De utnyttjar mitt förtroende och tar hela handen när jag ger dem lillfingret. De hade fått lov att gå på hockey i Globen men drog vidare på nån typ av efterfest. Jag var tvungen att ringa och efterlysa dem till slut när klockan va långt förbi sovdags. Det visade sig att de hade anslutit till ett nytt sällskap och va ute och spelade golf.
Jag antar att detta är en försmak av vad som komma skall....
