Jag lever, men fy Fabian vilken jobbig huvudvärk jag har. Den kom som ett brev på posten så fort dagens uppdrag va slutfört. Min opponering gick bra, men jag va ganska nervig innan jag komigång. Jag fick positiv feedback både från examinatorn och respondenten efteråt och det känns skönt. Man vill ju bidra med vettiga tankar och synpunkter och se till att det blir en bra diskussion om texten, jag gjorde verkligen mitt bästa...
Imorgon är det vanlig skoldag med föreläsning, seminarium och redovisningar av hemuppgifter som verkligen kommit i kläm. Jag erkänner att ambitionsnivån inte är en högsta från min sida i den här allra sista kursen innan examen. Egentligen är det intressant med politik, men tid, ork och engagemang saknas. Nu gäller det bara att ta sig igenom kursen och skriva ett G på tentan.
På onsdag är det min tur att bli grillad, manglad och ifrågasatt. Då ska min text upp, mina genusvurpor, mina rakade ben....
När jag tänkt på det här tillfället har jag alltid känt mej kolugn, hela hösten, fram till idag. Idag har jag nämligen fått se vilket allvar som finns vid ett examinationstillfälle. Idag har jag med egna ögon fått se och höra frågorna och diskussionerna, tolkningarna som las fram och missförstånden som uppstod. Och besvikelsen hos respondenten över att se texten man kämpat hela med hösten bli underkänd... Nu känner jag mej inte alls lika trygg med min text :-(
