Det har varit en fin dag med vackert väder,strålande sol. Vi är lediga hela högen, vi har inga tider att passa, inga måsten...
Men det hjälper inte, jag känner det ändå. Vemodet som smyger sig på. Förändringarna som ligger i luften. Hösten som gör intåg. Det oundvikliga.
Jag vill njuta än, jag har ju lång ledighet kvar men det kommer över mej. Jag vet att jag har sommaren i backspegeln. Att härligheten snart är förbi. Jag känner att nätterna är svala.
"Allsång på Skansen" och "Sommar med Ernst" är slut för säsongen. Jag har tänt en massa ljus, jag dricker te och kurar under en filt.
Jag har läst studentlitteratur idag, varit och tränat och planerat in höstaktiviteter i agendan. Jag känner hur det närmar sig. Jag känner hur sommaren glider ur mina händer. Jag tänker att ledigheten går väldigt fort, och jag tänker att jag inte hunnit en bråkdel av allt jag planerade för.
Visst kan det bli en fin höst, men jag är inte redo än. Redo för stress, tidiga morgnar, långbyxor och ekorrhjulet. Jag vill så gärna greppa sista halmstråt. Hålla kvar sommaren lite till....