Det här är helt galet. Precis som vanligt sitter jag hos sexåringen och väntar in John Blund. Helst vill hon att jag ligger bredvid henne, men det funkar inte för då somnar jag...
Ni som har barn som somnar själva, hur har ni gjort? Jag vill inget annat än att säga "tack och god natt", ge henne en liten puss och sen lämna henne för att somna själv. Men det är omöjligt.... Om jag inte sitter här reser hon sig och kommer till mej, alternativt skriker, gråter eller leker. Jag tror faktiskt aldrig att vi har lyckats med en sån typ av nattning. Jo förstås, när hon hade spjälsäng vilket va tills hon va typ tre år, då funkade det. Ibland va det livat och akrobatik i spjälsängen, men det funkade.
I våras bestämde vi tillsammans att hon skulle somna själv när hon började skolan. Funkar ju jättebra, eller hur?
Hur ska jag göra? Snälla hjälp mej...
Jag har testat hot, mutor, belöningar och att ignorera henne utan resultat.
Varje kväll sitter jag alltså här i mörkret och ska helst hålla en hand om hennes fot. 45 minuter tar det i genomsnitt innan hon somnar, förstår ni hur mycket tid det är? Drygt fem timmar i veckan.... Tid som jag skulle kunna ägna åt plugg, städning, TV-tittande eller träning. Eller så skulle jag kunna skriva på min roman....
Nä, så här kan vi inte ha det.
Vet ju att det är många föräldrar som läser bloggen, hur gjorde ni?
Förresten, idag har hon gjort ett självporträtt i skolan. Väldigt fint och välgjort, och tydligen så uppfattar hon sig själv som brunett :-)
