Jag vill bara lugna alla oroliga...
Om det va någon som såg nått stort och klumpigt lufsa runt i Källbrinksskogen under eftermiddagen och flåsa högt så kan jag lugna er, det va varken björn eller älg. Det va bara jag som fick för mej att jag borde ut och jogga lite.
Mentalt kändes det bra att ta ett varv i just min barndoms elljusspår, där jag kan varje kurva, varje krök, varje backe, varje krön. Jag kände mej hemma, trygg på nått vis. Under mina ungdomsår har jag sprungit X antal varv i det här spåret, så jag vet precis var man måste ta i och kämpa lite extra, och var det "bara rullar på".
Trodde jag i alla fall.... Något hade förändrats, backarna hade blivit längre och brantare och raksträckorna ville aaaldrig ta slut.... Tungt var det, men jag kom runt, å nu kan jag bara bli snabbare 😜
Nästa gång kan du ta med mig i spåret :)