Den här lilla sötkorven undrar....
"Mamma, fick du den där stora magen på en gång när du blev vuxen?"
"Vilken stora mage menar du?" Undrar jag nästan lite förnärmat. Jag känner mej ju så härligt smärt efter fastan.
"Den stora magen som jag och Melina låg i" förklarar han.
"Ja ha, nej nej.... Jag va vuxen många år innan jag hade nån bäbis i magen" säger jag
"Men mamma, var va vi då....?" Undrar han och ser väldigt förvirrad ut
"Eh... Eh... Jag vet inte...." Svarar jag lite osäkert.
För jag vet faktiskt inte vad jag ska svara. Visst kan jag bolla tillbaka frågan och fråga vad han tror, likt värsta superpedagogmotsan....
Men jag vet inte...
Ni som har större barn, vad svarar man en vetgirig femåring?
Kommentarer :
#2:
Fnulan
Var ärlig, men på ett barnsätt.. Dom behöver inte veta allt, men ändå en del för att dom ska veta och få deras nyfikenhet stillad =).
Vi har alltid kört öppna kort här men tänkt på hur vi uttrycker oss.
Kramen
Svar:
Yta & djup
Hej. Ja, många frågor kommer det. Jag tycker man ska svara så ärligt man kan på barnens frågor. Fast bara på själva frågan. Det finns många bra böcker att låna och läsa med sitt barn oxå. Kommer ihåg när Adrian började ställa frågor i samma ämne, först krånglade vi till det med att prata om frön mm. En dag kom han hem från förskolan drog ner byxor och peka på pungen och sa- härifrån kommer fröna mamma, bara så du vet!