Galgar, köttbullar och en liten liten uggla....

Efter diverse jobb och studier gjorde pojkvännen och jag gemensam sak och åkte och hämtade upp barnen från förskolan. Måns hade lagt in ett önskemål i morse, han ville åka till Ikea. Nu är det inte så att han är överdrivet intresserad av möbler och heminredning, nä han såg sin chans till lite föräldrafritt bus i Småland. Jag vet inte hur jag ska reagera på att sonen hellre vill spendera sin fritid med främlingar på ett bullrigt lekland änmed sina föräldrar? Borde jag deppa ihop....?
 
Det gjorde jag verkligen inte. Vi lämnade in ungarna och gick in i varuhuset. Det va en enkel match idag, för det va inte mycket som stod på inköplistan egentligen. Men hur som helst lyckas man ju ändå utan problem fylla en sån där gul påse med både ditt och datt. 32 nya galgar (som i alla fall inte kommer märkas, ni vet Webers lag), och en lampa till klädkammaren. Det är en massa pärlor och sånt på den och jag är inte helnöjd, men jag blir snål när jag måste lägga pengar på belysning till ett rum som är släckt 23 av dygnets 24 timmar....
 
Sen vet ni... Strax efter att jag hade snubblat över Rickard Herrey, ramlade jag över en uggla. Inte Magnus, utan en liten, söt, ensam och övergiven ulltuss. Då har man två alternativ. Antingen tittar man åt ett annat håll och går förbi, eller så bestämmer man sig för uggleadoption.... Sagt och gjort, jag har blivit med fågel, man kan verkligen inte veta vad man behöver innan man går in på Ikea.
 
Ut med grejerna i bilen och in igen för att kvittera ut ungarna. Upp till restaurangen för att fylla magarna med köttbullar, rödspätta och glass, och sen vidare till Ica Kvantum. Varje gång vi är där lyckas barnen tjata till sig en sån där jättelång monstevagn som ser ut som en bil. Sen far ungarna in och ut ur bilen, ramlar runt, blir överkörda och manglade av samma vagn. Vagnen är precis lika bångstyrig och bråkig som ungarna och drar ständigt åt fel håll, oavsett vilket håll vi går åt. Jag blir svettig och får onda blickar av butikspersonalen när jag kör på deras hyllor och montrar.
 
Gratisbanan slinker ner och i bilen hem mutar vi barnen med godis, och de får lova att hålla sig vakna hela vägen hem. Drygt 12 timmar efter att vi lämnade hemmet i morse, ramlar vi nu in över tröskeln igen. Efter en del nattningstjafs, tandborstningscirkus, pyjamasbråk och duschning ligger småfolket nu i sina sängar och sover.
De är såååå söta när de sover.... ;-)
 

 

Kommentarer :

#1: Anonym

Det är så härligt att få ta del av ditt liv. Jag tycker du är fantastisk på att fånga dagen och detaljer i livet. Dina barn har en kul mamma, helt klart. Jag är klart road av att läsa hur du lyckas att få lite guldkant på vardagen. Kram

Svar: Tusen tack, och kram tillbaka till dej du hemliga människa :-)
Yta & djup

skriven

Kommentera inlägget här :