Snälla någon gör slut på den här dagen, dagen har nämligen redan tagit slut på mej...
Eller egentligen är det inte dagens fel, den va solig, härlig och skön
Det är småfolket som kör slut på mej SURPRISE!!!!
Jag råkade säga det högt och tydligt idag ute på gården, flera männskor hörde mej
"Jag borde ha vetat för ett par år sen hur lätt det är att ha barn i 4-5 års åldern"
Jag ångrar mej och jag tar tillbaka varenda ord
Det är inte lätt på något sätt, det är enerverande, frustrerande och irriterande
Om Christer läser det här så tycker jag att han ska kavla upp ärmarna och vässa arbågarna
Det lugnar aldrig ner sig, förlåt om jag gett dej falska förhoppningar
Vi har varit på biblioteket, Bauhaus och hemma idag
Ungarna har varit högt och lågt och överallt
Samtidigt har deras röster va uppskruvade på högsta volym
De är inte rädda för någonting och beter sig helt gränslöst
De är de där ungarna som ni vet... Man bara tittar och himlar med ögonen
Jocke gjorde till och med en tvärnit på Lännavägen idag och ville släppa av dem
Jag har tjatat, skällt, hotat och mutat hela dagen
De bryr sig inte ett dugg, de ångar på, skrattar, busar och tramsar
Efter den här dagen borde de va jättetrötta, men när de ska sova larvar de sig bara
Och jag kommer när de ropar med både salva och vatten
De tror att jag är Alfons Åbergs pappa typ
Till slut stänger jag till deras dörr, jag orkar inte höra mer
Resultat
1. På en hundradels sekund börjar de gallskrika rakt ut i kör, oj det blev visst mörkt
2. När de inser att jag inte kommer in igen, klättarra den modiga storasystern ner och öppnar dörren och tänder alla lampor, jag hör hur hon säger till Måns: Vi tänder ifall mamma stänger dörren igen
3. De börjar snacka och skratta igen me varandra.... Suck jag ger upp!
Jag viker tre maskiner tvätt, syr i nya band på galonbyxorna, packar danskläder, packar extrakläder till förskolan, tar fram kläder till morgondagen, läser mina astråkiga skolböcker, plockar upp leksaker, slår in en försenad födelsedagspresent, försöker boka upp lite social samvaro tillnästa vecka....
Då hör jag plötsligt att de pratar om mej, och jag måste stanna upp i mitt fantastiska vardagsträsk några sekunder.
Melina: Måns jag önskar en sak
Måns: Vad då?
Melina: Att mamma aldrig skulle bli arg på oss mer
Måns: Det önskar jag me
Jag går inte på det där snacket, jag går ner och struntar i dem
Efter en tio minuter en kvart hör jag Måns ropa:
Mamma jag vill va din vän igen....
Å det vill jag me säger Melina
Självklart måste jag gå upp och kramas och pussas med mina härliga ungar
Mina härliga jobbiga skitungar....
Nu ska jag kolla på Äkta människor och drömma om ett Hubotliv
Tänk va skönt om det fans en av- och påknapp på ungarna också