I väntrummet på BVC kom en olustig och aningens sorglig känsla över mej idag. Detta blir sista gången jag är här med min lilla flicka. Sista BVC-besöket...
Hur många gånger har jag inte varit här? Varje vecka i början, sen mer och mer sällan. Allt nytt, alla funderingar, det känns som jag blev "mamma" där, nu ska jag och min bäbis klara oss själva. Livet går vidare.
Väl inne hos sköterskan visade flickan upp sig från sin bästa sida. Hon hade perfekt syn och sa inte ett knyst när hon fick sprutan.
MEN.... Det blev trots allt ingen ok-stämpel i baken. Dålig tillväxt, hon följer inte sin kurva längre. BVC-sköterskan vill träffa henne igen om 3-6 månader och se så hon växer ordentligt. Inget att vara orolig för, bara rutin.
Å mamman behöver inte känna sig sorgsen över att detta va sista besöket. Än är det inte över....
