Redan när jag vaknade i morse så kände jag att nått va fel. Ont som %^<%##> i höger arm.... Träningsvärk, va min första tanke. Min andra tanke va, är det möjligt när man inte tränat sen i oktober? Kan träningsvärk uppenbara sig två månader efter utövad aktivitet? Troligen inte.....
Låg kvar i sängen en stund och gick igenom gårdagen. Vad hade jag egentligen utsatt min kropp för igår som gjorde att den sa ifrån nått så katastrofalt idag?
Gårdagens största utsvävning va en tur till kungens kurva, kvantumbesök bl.a. då inget uppseendeväckande skedde.
Nä, svaret fann jag efter ett tag i gränden. Sarah 84 år skulle gå med soppåsen till soprummet, i nätta skinnstövlar och utan både rullator och broddar. Försiktigt trippar jag över parkeringen med soppåsen i handen medan Jocke sätter in barnen i bilen. Jag slänger påsen och när jag är på väg tillbaka igen ser jag att de är redo att åka. Känner jag att jag måste skynda på lite så de slipper vänta på mej i bilen. Två sekunder efter att jag tänkt tanken låg jag platt på marken och kved. Självklart!!! Vad hände? Vem slog undan fötterna på mej? När tappade jag kontrollen över min egen kropp? Önskade mer än något annat att någon (tex Jocke) skulle ha rusat fram för att fråga hur det gick och hjälpa mej upp. Men nej, där låg jag ensam och kall. Det enda alternativet va att försöka resa sig upp, borsta av sig och fortsätta med dagen. Ont i höger hand och höger höft, men glad att jag levde.....
Så idag har jag alltså ont i höger arm. Självklart, det va ju den sidan jag låg på, den sidan som tog smällen.
Idag önskar jag mej inget annat än medlidande......