Nära döden, i några timmar i alla fall....

2½ timme av mitt liv är inte särskillt mycket egentligen, men idag har jag ändå fått uppleva de längsta timmarna i mitt liv. Pigg och rask satte jag mej i bilen och åkte till Folktandvården i Farsta i morse. Återbesök för att fixa en fyllning som lossnat samt rengöring hos tandhygienisten stod på schemat. Hej och hå, nu blev ju självklart inte alls besöket som jag hade föreställt mej det. Det blev säkert precis så som de på Folktandvården planerat, men jag och folktandvården hade inte riktigt en gemensam målbild av besöket upptäkte jag ganska snabbt.

Nu ska ni veta att jag är en tjej som inte har den minsta tandläkarskräck, jag har varit stammispatient på tandläkarhögskolan under hela min barn- och ungdomstid, inte för att jag har haft hål och dåliga tänder, utan för att jag under flera år haft trångt i käken, dragit ut tänder och haft tandställning. Jag har till och med kunnat uppleva tiden i tandläkarstolen som något avkopplande. Oförmögen att kunna göra något annat än bara ligga där, gapa, kanske vila lite och lyssna på radio.

Idag upplevde jag inte tiden i stolen som avkopplande kan jag lova, och jag har bergis börjat utveckla en viss tandläkarrädsla nu är jag rädd. Till att börja med så valde jag att fixa lagningen utan bedövning. Jag biter hellre ihop och lider en kvart, än att gå med bedövat ansikte halva dagen och tugga sönder kinden och bita mej i tungan.
Superkvinna som jag är kärdade jag ut, det var bara vid ett tillfälle när tandläkaren kom åt nån extra känslig nerv som jag skrek högt och flög upp i taket.

Sen fick jag gå vidare till tandhygienisten. Jag har aldrig varit hos en tandhygienist förut men jag va övertygad om att det skulle vara en ganska trivsam upplevelse. Oj vad fel man kan ha, man ska verkligen vara försiktig med att bedöma världen efter de föreställningar man har. Jag vill aldrig aldrig aldrig mer gå till tandhygienisten...
Hon putsade och slipade och grejade, undersökte mitt tandkött i minsta detalj, det gjorde sååå ont. Blodet rann och jag såg hur hon bytte  ut blodiga handskar och verktyg flera gånger. Själv försökte jag tänka på nått annat, vad som helst, vad jag hellre skulle göra istället, försökte slappna av, försökte hålla tillbaka tårarna, gned tyget på min blus mellan tummen och pekfingret och försökte koncentrera mej på att känna va skön den va, 50% Viskos 50% Rayon.

De hade sett på mina röntgenplåtar från juli att mitt käkben har börjat luckras upp på vissa ställen. Jag hade djupa fickor orsakade av inflammationer i tandköttet på ett par ställen också. Vet ju att jag har har visdomständer som spökat i flera år men jag har sköljt med antibakteriell munskölj och härdat ut nån vecka till problemen gått över, så ska man inte göra tydligen. Nu rekommenderar de att ta bort ett par tänder för att inte riskera tandlossning. Hjälp, jag som redan dragit ut två tänder i överkäken, ska jag ta bort två till???

Vet ni att tandläkaren och tandhygienisten tittar på olika saker. Tandläkaren undersöker tänderna och kollar efter hål och karies, medan tandhygienisten ser efter munnen i stort, tandkött osv.
Jag som aldrig har hål i tänderna har fått en uppfattning om att jag har fina och bra tänder, men det är ju alltså bara halva sanningen. Tänderna är bra, men inte käkbenet som tändna sitter i, och vad hjälper det då att tänderna är bra om de inte har nått att fästa i?
Tandhygienisten sa att hon träffar folk som aldrig borstar tänderna men som ändå har en väldigt bra munhälsa, aldrig får inflammerat tandkött, aldrig utvecklar hudfickor där bakterier växer. Det handlar mer om vad man har för anlag och hur lätt bakterierna har att växa till, hur bra fäste de får, blääää....

Sen erbjöd de mej en tandvårdsförsäkring. Betala 180 kr i månaden och ha fri tandvård typ.
Kan det va nått?
Dagens besök kostade 1750 kr.....

Den här upplevelsen gick rakt in på tredje plats på min lista över "näradödenupplevelser"

1. Föda barn (20 timmar)
2. Gallstensanfall (4 timmar)
3. Besök hos tandhygienist (2½ timme)



Kommentera inlägget här :