Förmiddagarna går åt till vardagsmorgonstök. Dusch, påklädning, frukost, köra Melina till förskolan och besök av hemsjukvården. När Måns får sin medicin blir han lugn och avslappnad, somnar nästan, då ligger han i min famn, vi myser och jag njuter. När Elisabeth har åkt brukar det vara lagom att göra iordning lunch och äta.
Sen, sen drar stressen och tristessen igång. Jag står för stressen, för jag vill hinna så mycket, har så många saker som jag skulle kunna passa på att göra när jag ändå är hemma liksom.
Måns står för tristessen, för han har ingenting ingenting ingenting att göra. Han längtar efter sina kompisar, jag tycker synd om honom och försöker leka lite.
Vi kryper runt på golvet och kör med bilarna. Måns blir för i gasen och"Chick Hicks" jagar alla bilar och kraschar hela Kylarköping som vi byggt upp så fint me bilbanor och hus av smålego....
Vi spelar Memory. Vi har tränat hela veckan, ska man spela så får man hålla sig till reglerna tycker jag, annars vill jag inte vara med. Idag gick det riktigt bra, vi spelade med korrekta regler och 12 par. Jag fick hålla igen lite och låta honom vinna, han blev glad...
Vi leker Mamma-pappa-barn. Han är pappa och jag är bebis, bebisen ska bäddas ner i sängen och sova (YES!!!). Sen vaknar bebisen och gråter, då kommer pappan och säger "pappa är här" och klappar bebisen på kinden, då ska bebisen säga "nån slog mej". Det här leker vi 27 gånger på raken tills bebisen måste gå och ordna mellis....
Med jämna mellanrum pausar vi med lek och spel och vilar i soffan. Det är samma filmer som har vistas hela veckan "Pippi i Söderhavet" (den har inte bara visats i en vecka utan snarare i två år) och "Mamma Mu & Kråkan". Måns älskar de här filmerna och jag hinner andas i alla fall. Jag kan inte resa mej ur soffan, men jag kan pilla lite på min iphone eller bläddra lite i en tidning.
Men mitt i allt hände ändå något helt fantastiskt idag. Måns tog ett jättekliv från sitt "klotter" till att rita ett par jättefina figurer på en teckning till mej. Jag frågade Måns vilka dessa figurer va och han svarade att den stora va pappa Jocke och den lilla va han själv. Sen vände han på pappret och visade lite "klotter", "där är du mamma, men Melina är inte med, hon är död....." sa han med en axelryckning. Hua, man undrar hur de små tänker ibland....
Inte illa, detta konstverk ska sparas :-)
Annars då? Jo vi har fått bananflugor i köket igen så jag har ordnat en ny bananflugefälla. Den funkar perfekt och jag har redan dränkt ett dussin :-)
Jag kan receptet utantill nu och drinken går hem vill jag lova...
Jag har läst ut Alling nu, ruskigt bra va den. Tänk vilket liv han har levt, vad mycket han har varit med om . Och det värsta av allt, tänk att det finns barn som lever så idag, i dysfunkttionella familjer. Och så har jag dåligt samvete för att jag inte orkar leka med Måns hel dagarna :-/
Boken är utläst och ska vidare till näste man (kvinna) på tur...
Barnen är vinterrustade och jag har en tom plånbok. Overaller, mössor, vantar, kängor och fyra barnbidrag flaxade iväg. Spännande att se hur mycket jag kan få tillbaka när jag slänger ut fjolårets vinterkläder på Tradera, ett par tusenlappar blir det kanske i alla fall.
Jag inventerar barnens vinterkängor, några ska ut på Tradera innom kort.
Måns tror att vi leker skoaffär och är mycket nöjd.
En vabdag kvar, efter helgen är både jag och Månsan redo att å till förskolan igen.