I det perfekta livet blev den här morgonen succé, den hade alla förutsättningar.
Barnen måste vara på förskolan klockan 9.00, men det va just den enda tiden som behövde passas på hela förmiddagen. Mamman har hemstudier och pappan kommer hem från en nattpass på stationen. Alla är på plats och kan börja dagen med att njuta av en god och härlig frukost tillsammans innan det är dags för morgontvätt- och påklädning.
I verkligheten låg mamman och barnen kvar i sägnen alldeles för länge och klockan va 8.00 innan vi satt vid frukostbordet. Vi har massa god frukostmat hemma, ändå petar barnen bara i frukosten. Pojken slickar smöret av en knäckemacka, och flickan bygger och konstruerar med russin och havrepuffar.
Pappan kommer hem och barnen blir uppenbart förvirrade av att ha båda föräldrarana hemma på morgonen, de vet inte vem de ska lyssna på. De bestämmer sig för att inte lyssna på någon...
Att vara två vuxna är ibland knepigare än att vara ensam vuxen, hur konstigt det än låter.
Efter massa tjat, hot och tårar lyckas de i alla fall få iväg barnen, både utfodrade och påklädda :-)
I det perfekta livet har nu mamman satt sig tillrätta och läser igenom sina kurskamraters essäer. Hon nickar igenkännande när hon läser texterna och hon småler för sig själv när hon känner sig bekant med ett dilemma som någon tar upp. Hon känner sig kreativ och bubblar av idéer, hon kan se det som är bra i texterna och formulera en upplyftande feed-back, samtidigt som hon kan vara konstruktiv i sin kritik när som ser saker som kan förbättras eller förtydligas i innehållet.
I verkligeheten sitter mamman och funderar på hur hon i allsindar ska komma igång med studierna. Hon ska läsa naturvetenskapliga essär, reflektera och lämna konstruktiv kritik på ca 200-400 ord/ essä.
Texerna är säkert jättebra på alla sätt, men hon vet att hon har en Schulman som ligger på nattduksbordet och väntar också, skulle hellre läsa den faktiskt.
Om hon avvaktar lite till så kommer kanske motivationen ikapp henne. Eller så avvaktar hon och får tokskriva på torsdagkväll, texter som hon inte kommer att känna sig nöjd med...
I det perfekta livet längtar mamman efter att få komma igång med träningen igen efter att ha varit dyngförkyld i två veckor. Hon studsar iväg till gymet, full av energi och kraft. Hon känner sig stark.
I verkligheten får mamman tvinga sig själv för att komma iväg på träning. Hon känner sig trött och tung och varje minut är en plåga. Det enda positiva är att hon vet att hon nu är befriad från träning 48 timmar.
Mitt liv - Min verklighet...